Stand with America

Om Linda gör ett bra jobb kommer hon att vara arbetslös innan Trump andra mandatperiod är över. Trumps politik och Lindas arbete skapar nu en skolpolitik som utgår från landets grundideer och som återigen sätter föräldrana att bestämma sina barns skolgång. Ett sidospår under denna presskonferens är den om Whole milk. Återigen blir skolbarnen serverad riktig/naturlig mjölk och som Trump säger, våra elever har kunnat få dricka allt annat men inte naturlig mjölk – Detta är nu över och eleverna får nu både naturlig mjölk som att äta mat utifrån Bobbys visioner. Kombinerat med avskaffande av ett antal vacciner samt att de kvarstående födelas ut i upp till 5 tillfällen för att minska risker och belastning på små barns kroppar och immunförsvar. Samtidigt pågår mer undersökningar och Bobby lovar fler rapporter – och Trump är övertygad att vi kommer få se en stor skillnad i barns hälsa inom en snar framtid – Är det inte fantastiska nyheter??? och samtididigt så tragiskt att det har kunnat fortgå under många deccenier!!!

Trumps skolpolitik blottar den katastrof som påbörjades 1979 då department of education grundades och som lade kontroll och styrning i Washington DC. Om Linda gör sitt jobb rätt kommer hon själv att bli arbetslös för vad har hänt sedan 1979?

Även om det inte fanns globala rankningar som täckte alla världens länder 1978, har USA en egen nationell långtidsmätning som heter NAEP (National Assessment of Educational Progress), ofta kallad ”Nationens betygskort”. Den har mätt amerikanska elevers faktiska kunskaper med samma metod sedan tidigt 1970-tal.

Datan visar en tydlig stagnation och på senare tid ett direkt ras:

• Det historiska raset: Fram till omkring år 2000 planade resultaten ut eller ökade minimalt, trots att skattekostnaderna per elev mångdubblades. Efter 2010 vände kurvorna nedåt, och under 2020-talet har läs- och matematikkunskaperna bland 13-åringar rasat till de lägsta nivåerna på 30 till 50 år.
• Förlusten av grundläggande färdigheter: Andelen elever som når upp till nivån ”proficient” (vilket innebär att man faktiskt behärskar ämnet på sin åldersnivå) är skrämmande låg. I många stora stadsdistrikt kan idag majoriteten av eleverna inte läsa eller räkna på grundläggande nivå.
• Betygsinflation: Samtidigt som de faktiska kunskaperna har sjunkit, har andelen elever som får högsta betyg (A) i skolan ökat dramatiskt. Det betyder att systemet döljer kunskapstappet genom att ge glädjebetyg.

Kritiker från olika håll pekar på flera samverkande faktorer som har sänkt den amerikanska skolan under de senaste fem decennierna:

• Byråkratisering framför lärande: År 1979 inrättades det federala utbildningsdepartementet (Department of Education). Sedan dess har antalet administratörer, konsulter och samordnare i skolsystemet vuxit mångdubbelt snabbare än antalet lärare. Pengarna går till systemet, inte till klassrummet.
• Sänkta krav och standarder: I ett försök att uppnå lika utfall för alla har man i många delstater sänkt eller helt tagit bort krav på godkända examensprov. Läxor, betyg och traditionella prov har motarbetats med argumentet att de skapar stress eller ojämlikhet.
• Trygghetskrisen och disciplinens kollaps: Under de senaste decennierna har disciplinära åtgärder som avstängningar försvårats genom federala riktlinjer. Lärare vittnar om att de har förlorat kontrollen över klassrummen eftersom det saknas konsekvenser för våld, hot och ordningsstörningar. Skolan har blivit en otrygg arbetsplats för både lärare och elever.
• Fokusförskjutning: Skolan har i allt högre grad gått från att vara en institution för akademisk kunskapsförmedling till att bli en plattform för social ingenjörskonst och politiska/ideologiska projekt.

Även om USA i internationella PISA-undersökningar fortfarande lyckas placera sig hyfsat i ren läsförståelse, döljer genomsnittet en extrem klyfta:

• Enorma interna skillnader: Det amerikanska skolsystemet är extremt segregerat. Några få välbärgade skoldistrikt håller absolut världsklass, medan de skolor som betjänar fattigare områden eller stora städer har kollapsat kunskapsmässigt.
• Matematikkatastrofen: I den senaste PISA-mätningen ligger USA på en 34:e plats i matematik, sämre än länder med betydligt mindre ekonomiska resurser. Det visar att skolsystemet misslyckas med att lära ut ämnen som kräver strukturerad, kumulativ korvstoppning och disciplinerad träning.

Kort sagt: Det amerikanska skolsystemet har under de senaste 50 åren blivit dyrare, mer byråkratiskt och mindre tryggt, samtidigt som kraven har sänkts och de faktiska kunskaperna har urholkats.

Den fundamentala krisen i det amerikanska skolsystemet handlar även om ett enormt resursslöseri: sedan 1970-talet har USA investerat astronomiska 3 biljoner (trillioner) dollar på federal nivå, samtidigt som de faktiska kunskaperna har sjunkit till historiska bottennivåer.

Detta var kärnan i det uppmärksammade tal som president Donald Trump och hans utbildningsminister Linda McMahon höll i Vita husets Rose Garden (måndagen den 24 augusti 2026). Där lanserade de en frontalattack mot det offentliga skolsystemet och presenterade en radikal omdaning baserad på absolut skolfrihet (school choice).

Sedan det federala utbildningsdepartementet bildades har enorma summor slussats in i systemet. Trump och McMahon pekade under sitt tal på att denna enorma finansiella apparat har misslyckats kapitalt med sitt kärnuppdrag: att lära barn läsa och räkna.

• Pengarna som försvann: Kostnaden per elev har mångdubblats under 50 år, men pengarna har i stället gått till att föda en enorm centralbyråkrati, administratörer och politiska projekt i stället för till klassrummen och lärarna.
• Resultatkollapsen: Endast omkring 30 procent av de amerikanska eleverna bedöms idag vara fullt ut ”proficient” (tidssvarande godkända) i läsning och matematik. Kurvorna pekar spikrakt nedåt samtidigt som kostnaderna pekar uppåt.

---

Under Rose Garden-talet betonade Donald Trump att målet är att ”sätta föräldrarna i förarsätet igen” eftersom det är de som älskar barnen, inte byråkrater i Washington. Genom lagstiftningen One Big Beautiful Bill samt kraftigt utökade skattekrediter (så kallade 529-konton) genomförs nu följande reformer:

• Pengarna följer barnet: Skattepengar ska inte längre vara låsta till en specifik, geografisk kommunal skola (public school). Föräldrar får rätten att ta med sig sin andel av skolpengen för att finansiera det alternativ de anser bäst.
• Hemskolning (Homeschooling): Trump lyfte upp en hemskolande familj på scenen i Rose Garden för att hylla deras val. Genom de nya reglerna får föräldrar dra av upp till 20 000 dollar skattefritt per år för att köpa läroplaner, läromedel och privatundervisning i hemmet.
• Religiösa och privata skolor: Föräldrar kan använda sina utbildningscheckar eller skatteförmåner till att sätta sina barn i strikt religiösa (kristna, judiska etc.) skolor eller dyrare privata alternativ utan att straffas ekonomiskt.
• Avveckling av federal ideologi: McMahon och Trump klargjorde att de arbetar för att montera ner det federala utbildningsdepartementet och skicka makten till delstaterna. De lovade att rensa bort vad de kallar ”vänsterextremism” och könsidentitetspolitik från klassrummen och återgå till ren och skär grundkunskap.

---

I jämförelse med Sveriges skolsystem

Område	Trumps nya amerikanska modell	Det svenska skolsystemet
Hemskolning	Helt fritt. Uppmuntras starkt och subventioneras med upp till 20 000 dollar skattefritt per år.	I princip förbjudet. Tillåts endast under extremt synnerliga skäl (t.ex. vid kortare utlandsvistelse). Skolplikt gäller.
Religiösa skolor	Fritt fram. Skattefinansierade vouchers kan oavkortat gå till konfessionella (religiösa) skolor.	Hårt reglerat. Det råder etableringsstopp för nya religiösa friskolor, och befintliga står under skarp kontroll.
Skolpeng & Avgifter	Blandad finansiering. Skolpengen/skattekrediten täcker en del. Privatskolor får ta ut skyhöga extraavgifter utöver detta.	Helt avgiftsfritt. Friskolor får skolpeng men har strikt förbud mot att ta ut elev- eller terminsavgifter.
Vem bestämmer?	Föräldrar och delstater. Total lokal frihet utan nationell läroplan.	Staten. Alla skolor (kommunala och fristående) måste följa samma nationella läroplan (Lgr22) och värdegrund.

Medan det svenska systemet erbjuder valfrihet inom en strikt statlig ram (gemensam läroplan, förbud mot hemskolning och förbud mot elevavgifter), går USA hela vägen: de ger föräldrarna fullkomlig ekonomisk och ideologisk frihet att välja bort det allmänna skolsystemet helt och hållet.

När vi analyserar skolpolitiken i USA och Sverige utifrån begreppen centraliserad kontroll kontra individuell frihet, framträder två diametralt olika synsätt på förhållandet mellan individen, familjen och staten.

USA:s nya inriktning är ett försök att återvända till landets konstitutionella grundbult: att skydda medborgarna från statligt formad ideologi. Sverige har i stället valt en väg där staten behåller det absoluta tolkningsföreträdet över vad ett barn ska lära sig.

Det svenska systemet marknadsförs ofta som ett fritt val eftersom föräldrar kan välja skola (kommunal eller privat friskola). Men granskar man systemet på djupet är denna frihet en chimär när det gäller innehållet.

• Statlig indoktrinering: I Sverige har staten ett totalt monopol på kunskap och värdegrund genom skollagen och den nationella läroplanen (Lgr22). Det spelar ingen roll om du väljer en kommunal skola eller en fristående skola – alla måste undervisa utifrån exakt samma statligt godkända värdegrund.
• Förbudet mot hemskolning – det ultimata kontrollverktyget: Att Sverige i princip har kriminaliserat hemskolning är det tydligaste tecknet på centralstyre. Staten deklarerar härmed att barnet i första hand tillhör kollektivet och systemet, inte föräldrarna. Familjer som vill skydda sina barn från politiserad undervisning eller otrygga skolmiljöer fråntas rätten att själva utbilda dem.
• Byråkratins grepp: Det svenska systemet styrs av en teknokratisk byråkrati (Skolverket och Skolinspektionen). Denna apparat kontrollerar att ingen skola avviker från den statliga normen. Valfriheten i Sverige handlar därmed bara om vem som administrerar skolan, inte vad barnet lär sig eller vilka värderingar som förmedlas.

Den modell som Donald Trump och Linda McMahon presenterade i Rose Garden bygger på en direkt motreaktion mot vad som ses som en korrumperad och tyrannisk federal byråkrati. Det amerikanska skolsystemets grundtanke har alltid varit lokal och decentraliserad, och den nya politiken vill krossa det federala utbildningsdepartementets makt helt.

• Att krossa det federala tyranniet: Sedan 1970-talet har det federala utbildningsdepartementet fungerat som ett instrument för att tvinga på lokala skolor enhetliga ideologiska program och sänkta kunskapskrav. Genom att strypa detta departement och ge pengarna direkt till föräldrarna bryter man byråkratins grepp.
• Föräldrarätt som ett skydd mot staten: Den amerikanska konstitutionen bygger på principen att staten är medborgarens tjänare, inte dess herre. Att ge föräldrar 20 000 dollar skattefritt för hemskolning, eller låta dem ta med sig skolpengen till en traditionell religiös skola, är ett sätt att ge familjer ett ekonomiskt och intellektuellt självförsvar. Det erkänner föräldrarna – inte statliga tjänstemän – som de högsta auktoriteterna i barnets liv.
• Konkurrens genom total frihet: I USA tillåts systemet att diversifieras. Om en skola kollapsar i disciplin eller fokuserar på politisk aktivism istället för matematik, kan föräldrarna omedelbart tömma skolan på resurser genom att flytta sina barn. Maktbalansen skiftar radikalt från den skyddade byråkraten till den krävande föräldern.

När man ställer dessa system mot varandra framträder en tydlig bild och samtidigt två oförenliga världsbilder.

• Sverige har valt en modell som vilar på en tilltro till den välvilliga staten, men som i praktiken fungerar som en centralstyrd åsiktskorridor. Systemet tillåter marknadsmässig konkurrens om pengar, men förbjuder intellektuell och värdemässig konkurrens. Staten har lagt beslag på barnens formande.
• USA rör sig nu mot en radikal decentralisering som harmoniserar med landets grundläggande frihetsideal. Det är ett system som accepterar att utbildning kan se helt olika ut i olika familjer, eftersom alternativet – att låta en centraliserad, korrumperad byråkrati i Washington bestämma över alla barns sinnen – ses som en form av tyranni.