Stand with America

I USA har centralister och federala byråkrater stött på ett gigantiskt problem: konstitutionen förbjuder dem uttryckligen att styra över medborgarnas privatliv, vård och skola. Eftersom det tionde författningstillägget (Tenth Amendment) slår fast att all makt som inte nämns i konstitutionen tillhör delstaterna eller folket, har Washingtons byråkrater tvingats hitta juridiska kryphål för att införa centralstyrning.

Det mest missbrukade och kraftfulla verktyget i den amerikanska historien är the Commerce Clause (Handelsklausulen) i Konstitutionens Artikel 1, Sektion 8.

Hur klausulen förvreds till ett maktverktyg

Från början gav klausulen bara den federala kongressen rätt att reglera handel mellan delstaterna (för att förhindra tullar mellan t.ex. New York och New Jersey). Men under 1930-talets New Deal och framåt började federala jurister töja på orden till det yttersta.

• Det absurda prejudikatet (Wickard v. Filburn, 1942): En bonde odlade vete enbart för att mata sina egna djur på sin egen gård. Han sålde inget till någon annan delstat. Högsta domstolen (som pressats av president Roosevelt) dömde ändå att bonden bröt mot federala regler. Logiken? Om bonden odlar eget vete, köper han mindre vete på marknaden. Detta påverkar den nationella efterfrågan, vilket i sin tur påverkar handeln mellan delstaterna.
• Konsekvensen: Med denna dom raderade byråkratin i princip ut gränserna för sin egen makt. Om allt en människa gör i sitt privata hem (eller väljer att inte göra) har en mikroskopisk effekt på den globala ekonomin, har Washington plötsligt rätt att reglera allt.

Det var genom denna förvridna logik, i kombination med federala mutor (skattepengar som ges tillbaka till delstaterna endast om de lyder under federala krav), som det federala utbildningsdepartementet kunde skapas 1979 och börja tvinga på lokala skolor program som Common Core, Critical Race Theory och federala genusriktlinjer. Man använde ekonomisk utpressning för att runda grundlagen.

Det är exakt denna 80-åriga byråkratiska expansion som Donald Trump och Linda McMahon nu har inlett en frontalattack emot under sitt Rose Garden-tal den 24 augusti 2026.

Genom lagstiftningen One Big Beautiful Bill samt genom att dela ut dussintals restriktionsfria ”waivers” (undantag) till delstaterna, stryper de de federala villkoren. McMahon har redan skurit ner utbildningsdepartementets personalstyrka till hälften med målet att helt avveckla det. De använder den federala makten för att montera ner den federala makten och tvinga tillbaka handelsklausulen till sin ursprungliga, begränsade ruta.

En slutgiltig jämförelse

• I Sverige har skolan och median lyckats med det ultimata konststycket: de har fått folket att betala upp till 75 % i skatt och frivilligt ge upp rätten till sina egna barns intellektuella fostran, samtidigt som folket tror att de är ”fria”.
• I USA har byråkraterna under decennier försökt använda juridisk akrobatik som the Commerce Clause för att bygga en liknande centralstyrd stat. Men de har misslyckats med att kuva folket, eftersom den amerikanska konstitutionen och den djupt rotade misstron mot överheten har skapat en permanent armé av rebeller som, likt rörelsen bakom Trump och McMahon, är beredda att spränga de federala departementen i bitar för att få tillbaka sin ursprungliga frihet.