Stand with America

I dagens finansiella system skapas inte pengar av att staten trycker sedlar, utan i huvudsak av privata banker genom kreditgivning. När en bank beviljar ett lån skapas nya pengar – ur ingenting – mot löftet att lånet ska återbetalas med ränta i framtiden. Det innebär att nästan alla pengar i omlopp är skulder, och räntan på alla tidigare skulder kräver att ekonomin ständigt växer för att kunna betala ”gammal ränta” annars kollapsar systemet. I detta system betyder inflation att det strömmar in mer pengar, dvs skulder i systemet som skall betala räntekostnaderna på alla tidigare skulder. I detta system innebär det att varje gång någon amorterar (amorte) ”dödas” mängden pengar i systemet och måste då också täckas upp av ännu mer skuldsättning. I detta system måste en naturlig prisökning till, ”index” måste öka. Allt (mer eller mindre) måste bli dyrare. Detta gör att vi med tiden blir allt fattigare men rikare på skulder. Våra pengar räcker till allt mindre. Detta system leder till att vi ”lånar” på nästa generations möjligheter och välfärd. När över 50% av nyupptagen skuld i ett samhälle går till att betala räntor på tidigare lån, snarare än till produktiva investeringar, skapas en negativ och självförstörande spiral där tillväxten avstannar eller blir svag och kapital koncentreras till de som redan äger tillgångar.

När över hälften av nyupptagna lån enbart går till att upprätthålla gamla skulder (via räntor) har systemet nått en självförstörande punkt, där utan externa åtgärder som inflation, skuldavskrivningar eller strukturella reformer riskerar kollaps. I detta läge måste nya skulder skapas till vilket pris som helst, dock så måste det ske trovärdigt för det gäller att inte erkänna eller visa folket att de tidigare har levt i en lögn. Här ser vi massimmigrationen som ett verktyg. Vi ser omställningen till den gröna energin som ett annat. Vi ser bostadspriser skjuta i höjden. Vi ser konflikter blossa upp runt jorden. Allt är tillåtet för att mätta systemets omättliga behov av nya skulder…

Institutioner som Bank for International Settlements (BIS), Internationella valutafonden (IMF) och ett tätt nätverk av centralbanker har standardiserat och globaliserat denna skuldmodell där BIS samordnar penningpolitik, tillsyn och regler för världens centralbanker. IMF sprider denna modell till utvecklingsländer via villkorade lån. Alla större valutor är Fiat pengar – pengar utan täckning, som är skuldbaserade och räntebärande.

Resultatet är att hela världen är fast i ett globalt skuldparadigm där penningpolitik, kapitalflöden och realekonomin styrs av samma logik, oavsett nationell politik eller ideologi.

Frågan blir då, vilka är det som skapat detta system och som håller det i liv idag? Med tanke på att pengar styr allt på vår jord borde de rimligtvis vara de som har den absoluta kontrollen över hela vår jord. En sak är säker, de är inte folkvalda, deras namn står inte på röstsedlarna.

Trots att nästan alla pengar i vårt system existerar som skuld, nämns detta sällan i skolorna. Skapandet av pengar som skuld är grundläggande men som ingen vill prata om. Inte ens när en elev från mellanstadiet frågar en bankchef hur pengar skapas och svaret blir mest ett mumlande klarar vi av att ana, att misstänka att något är väldigt fel. Det finns heller inget politiskt parti som ens är i närheten av att diskutera detta, oavsett vilka olika ideologiska skillnader som finns inom våra partier har alla det gemensamt att de aldrig närmar sig frågan om vad pengar är, hur de skapas, vem som skapar dem och vilka konsekvenser det blir.

Ur ett demokratiskt och rättviseperspektiv är detta problematiskt och riskfyllt, eftersom det binder samhället till en evig tillväxtspiral och lägger den verkliga makten i osynliga händer. Det är som Olof Palme sa att vi måste få ekonomisk demokrati innan vi kan få verklig demokrati.

Vad händer om staten skapar pengar direkt för investeringar, utan krav på ränta eller återbetalning. Detta eliminerar behovet av ständig tillväxt för att betala ränta. Pengar blir ett verktyg för handel, inte en skuldspiral som måste växa. I stället för ränta kan små avgifter täcka driftskostnader och skapa ett hållbart system utan krav på tillväxt. Penningpolitiken styrs öppet med medborgarinflytande, vilket ökar förtroendet och demokratin. Med dagens digitala teknik är det fullt möjligt att bygga ett transparent, demokratiskt och effektivt pengasystem där:

• Staten (folket – om det är en verklig demokrati) äger och kontrollerar pengaskapandet.
• Pengar kan skapas utan ränta eller med minimala kostnader.
• Systemet kan övervaka och reglera penningmängden för att undvika inflation eller deflation.
• Transaktioner blir spårbara och transparenta.
• Medborgarna får insyn och inflytande.

I ett räntefritt pengasystem kan man inte tjäna pengar på att handla med pengar (till exempel ränteskillnader, valutahandel eller finansiella derivat). Pengar blir ett neutralt betalningsmedel, inte en spekulativ vara, vilket skapar ett rättvisare och mer hållbart samhälle.

Det betyder inte att investeringar och sparande försvinner, utan att pengar inte längre är en vinstkälla i sig.

Exempel finns till en förändring men det behövs en ökad medvetenhet och ett folkligt tryck i frågan. Självklart kommer de som idag tjänar på systemet göra allt de kan för att klamra sig kvar vid det. Att sedan människan så lät väljer att dyrka mammon gör inte frågan mindre svår att råda bot på.