Stand with America

Perspectives On The Federalist Papers – America’s Future

Federalist No. 1 – Allmän introduktion Skriven av Alexander Hamilton Independent Journal, 27 oktober 1787 Till folket i staten New York: Efter en otvetydig erfarenhet av ineffektiviteten hos den existerande federala regeringen, uppmanas ni att överlägga om en ny konstitution för Amerikas Förenta Stater. Ämnet talar sin egen betydelse; som i dess konsekvenser omfattar ingenting mindre än unionens existens, säkerheten och välfärden i de delar av vilka den är sammansatt, ödet för ett imperium som i många avseenden är det mest intressanta i världen. Det har ofta anmärkts, att det synes ha varit förbehållet folket i detta land att genom sitt uppträdande och sitt föredöme avgöra den viktiga frågan, huruvida samhällen av människor verkligen är i stånd eller icke att upprätta ett gott styre genom eftertanke och val, eller om de för alltid är bestämda att för sina politiska konstitutioner vara beroende av tillfälligheter och våld. Om det finns någon sanning i anmärkningen, kan den kris som vi befinner oss i med rätta betraktas som den epok under vilken detta beslut skall fattas; Och ett felaktigt val av den roll vi skall spela kan enligt denna åsikt förtjäna att betraktas som mänsklighetens allmänna olycka. Denna idé kommer att lägga filantropins lockelser till patriotismens, för att öka den omsorg som alla hänsynsfulla och goda människor måste känna för händelsen. Lycklig kommer den att vara om vårt val skulle styras av en omdömesgill bedömning av våra verkliga intressen, utan att låta oss påverkas av överväganden som inte har med det allmänna bästa att göra. Men detta är något som man önskar mer än på allvar förväntar sig. Den plan, som erbjuds våra överläggningar, berör alltför många särintressen, inverkar på alltför många lokala institutioner, för att i sin diskussion icke inveckla en mängd ämnen, som äro främmande för dess förtjänster, och åsikter, lidelser och fördomar, som föga gynnade sanningens upptäckande. Bland de mest fruktansvärda hinder, som den nya författningen kommer att möta, kan lätt urskiljas det uppenbara intresset hos en viss klass av människor i varje stat att motsätta sig alla förändringar, som kan riskera en minskning av makten, lönen och konsekvensen av de ämbeten de innehar under de statliga inrättningarna; och den perverterade ärelystnaden hos en annan klass av människor, som antingen kommer att hoppas att förstora sig själva genom sitt lands förvirring, eller kommer att smickra sig själva med rättvisare utsikter att höja sig från rikets uppdelning i flera partiella förbund än från dess förening under en regering. Det är emellertid inte min avsikt att uppehålla mig vid iakttagelser av detta slag. Jag är väl medveten om att det skulle vara oärligt att urskillningslöst lösa oppositionen hos en grupp människor (bara för att deras situation kan utsätta dem för misstankar) till intresserade eller ärelystna åsikter. Uppriktighet kommer att tvinga oss att medge att även sådana människor kan drivas av uppriktiga avsikter; Och det kan inte betvivlas att en stor del av det motstånd som har framträtt eller hädanefter kan komma att framträda, kommer att härröra från källor, åtminstone oskyldiga, om inte respektabla – de ärliga felaktigheterna i sinnet som vilseletts av förutfattad avundsjuka och rädsla. Så talrika och så mäktiga äro i sanning de orsaker, som tjäna till att gifva omdömet en falsk partiskhet, att vi vid många tillfällen se visa och goda människor på både fel och rätt sida i frågor, som äro af största betydelse för samhället. Denna omständighet skulle, om den vederbörligen uppmärksammades, ge en lektion i måttfullhet åt dem, som är aldrig så övertygade om att de har rätt i varje tvist. Och ett ytterligare skäl till försiktighet i detta avseende kan hämtas från den reflexionen att vi inte alltid är säkra på att de som förfäktar sanningen påverkas av renare principer än sina motståndare. Ärelystnad, girighet, personlig fiendskap, partiopposition och många andra motiv, som inte är mer lovvärda än dessa, är benägna att verka lika bra på dem som stöder som på dem som motsätter sig den rätta sidan i en fråga. Om det inte ens fanns dessa lockelser till måttfullhet, skulle ingenting kunna vara mer omdömeslöst än den intoleranta anda som i alla tider har kännetecknat de politiska partierna. Ty i politiken som i religionen är det lika absurt att sträva efter att göra proselyter med eld och svärd. Irrläror hos någon av dem kan sällan botas genom förföljelse. Och ändå, hur just dessa känslor än tillåts vara, har vi redan tillräckliga indikationer på att det kommer att ske i detta liksom i alla tidigare fall av stor nationell diskussion. En störtflod av arga och maligna passioner kommer att släppas lös. Att döma av de motsatta partiernas uppträdande kommer vi att förledas att dra den slutsatsen, att de ömsesidigt hoppas att kunna bevisa riktigheten i sina åsikter och att öka antalet av sina omvända genom högljuddheten i sina deklamationer och bitterheten i sina invektiv. En upplyst iver för statens energi och effektivitet kommer att brännmärkas som resultatet av ett temperament som är förtjust i despotisk makt och fientligt inställt till frihetens principer. En överdrivet samvetsgrann avundsjuka på faran för folkets rättigheter, som oftare är huvudets än hjärtats fel, kommer att framställas som rena förevändningar och knep, som ett unket lockbete för popularitet på bekostnad av det allmänna bästa. Man kommer å ena sidan att glömma, att svartsjuka är den vanliga följden av kärlek, och att frihetens ädla entusiasm är benägen att smittas av en anda av trångsynt och intolerant misstro. Å andra sidan kommer det lika väl att glömmas bort att regeringens kraft är nödvändig för frihetens säkerhet; att deras intressen aldrig kan skiljas åt vid betraktandet av ett sunt och välinformerat omdöme; Och att en farlig ambition oftare döljer sig bakom den skenbara masken av nit för folkets rättigheter än under det förbjudna skenet av nitälskan för regeringens fasthet och effektivitet. Historien kommer att lära oss, att den förra har funnit en mycket säkrare väg till despotismens införande än den senare, och att av de män, som omstörtat republikernas friheter, de flesta har börjat sin bana med att visa folket ett inställsamt hov; Att starta demagoger och göra slut på tyranner. Under loppet av de föregående iakttagelserna har jag, mina landsmän, haft för avsikt att få er att vara på er vakt mot alla försök, från vilket håll det än må vara, att i ett ytterst ögonblick påverka ert beslut för er välfärd genom några andra intryck än de som kan bli följden av sanningens vittnesbörd. Du kommer utan tvekan samtidigt att ha samlat Från den allmänna räckvidden av dem, att de utgår från en källa som inte är fientligt inställd till den nya konstitutionen. Ja, mina landsmän, jag erkänner för er att jag, efter att noggrant ha övervägt det, är av den bestämda uppfattningen att det ligger i ert intresse att anta det. Jag är övertygad om att detta är den säkraste vägen för din frihet, din värdighet och din lycka. Jag påverkar inte reserver som jag inte känner. Jag kommer inte att roa er med ett sken av eftertanke, när jag har bestämt mig. Jag erkänner uppriktigt för er min övertygelse, och jag skall fritt lägga fram för er de skäl på vilka de är grundade. Medvetandet om goda avsikter föraktar tvetydighet. Jag kommer emellertid inte att mångfaldiga yrken i detta avseende. Mina bevekelsegrunder måste stanna i mitt eget brösts förvaringsutrymme. Mina argument kommer att vara öppna för alla, och kan dömas av alla. De skall åtminstone frambäras i en anda som inte kommer att vanära sanningens sak. Jag ämnar i en serie uppsatser dryfta följande intressanta detaljer: – Förbundets nytta för Ert politiska välstånd – Den nuvarande Konfederationens otillräcklighet för att bevara denna union – Nödvändigheten av en regering, som är minst lika energisk som den föreslagna, för att uppnå detta mål. – Den föreslagna författningens överensstämmelse med den republikanska regeringens verkliga principer – Dess analogi med Er egen statsförfattning – och slutligen:  Den ytterligare säkerhet, som dess antagande kommer att medföra för bevarandet av denna art av regering, för friheten och för egendomen. Under diskussionens gång skall jag försöka att ge ett tillfredsställande svar på alla de invändningar som kommer att ha dykt upp och som kan tyckas ha något anspråk på er uppmärksamhet. Det kan måhända anses överflödigt att anföra argument för att bevisa nyttan av unionen, en punkt som utan tvivel är djupt inristad i hjärtat på den stora massan av folket i varje stat, och som man kan inbilla sig inte har några motståndare. Men faktum är, att vi redan hört det viskas i de privata kretsarna av dem som motsätter sig den nya konstitutionen, att de tretton staterna är av alltför stor omfattning för något allmänt system, och att vi med nödvändighet måste ta vår tillflykt till separata förbund av olika delar av det hela.  gradvis förökas, tills den har tillräckligt många anhängare för att stödja ett öppet erkännande av den. För ingenting kan vara mer uppenbart för dem som är i stånd att se frågan i större bemärkelse än alternativet att anta den nya konstitutionen eller att stycka upp unionen. Det är därför nyttigt att börja med att undersöka fördelarna med denna union, de vissa missförhållanden och de sannolika faror, för vilka varje stat kommer att utsättas efter sin upplösning. Detta kommer därför att bli ämnet för mitt nästa anförande.

Federalist No. 1 – General Introduction Written by Alexander Hamilton Independent Journal, October 27th, 1787 To the People of the State of New York: AFTER an unequivocal experience of the inefficacy of the subsisting federal government, you are called upon to deliberate on a new Constitution for the United States of America. The subject speaks its own importance; comprehending in its consequences nothing less than the existence of the UNION, the safety and welfare of the parts of which it is composed, the fate of an empire in many respects the most interesting in the world. It has been frequently remarked that it seems to have been reserved to the people of this country, by their conduct and example, to decide the important question, whether societies of men are really capable or not of establishing good government from reflection and choice, or whether they are forever destined to depend for their political constitutions on accident and force. If there be any truth in the remark, the crisis at which we are arrived may with propriety be regarded as the era in which that decision is to be made; and a wrong election of the part we shall act may, in this view, deserve to be considered as the general misfortune of mankind. This idea will add the inducements of philanthropy to those of patriotism, to heighten the solicitude which all considerate and good men must feel for the event. Happy will it be if our choice should be directed by a judicious estimate of our true interests, unperplexed and unbiased by considerations not connected with the public good. But this is a thing more ardently to be wished than seriously to be expected. The plan offered to our deliberations affects too many particular interests, innovates upon too many local institutions, not to involve in its discussion a variety of objects foreign to its merits, and of views, passions and prejudices little favorable to the discovery of truth. Among the most formidable of the obstacles which the new Constitution will have to encounter may readily be distinguished the obvious interest of a certain class of men in every State to resist all changes which may hazard a diminution of the power, emolument, and consequence of the offices they hold under the State establishments; and the perverted ambition of another class of men, who will either hope to aggrandize themselves by the confusions of their country, or will flatter themselves with fairer prospects of elevation from the subdivision of the empire into several partial confederacies than from its union under one government. It is not, however, my design to dwell upon observations of this nature. I am well aware that it would be disingenuous to resolve indiscriminately the opposition of any set of men (merely because their situations might subject them to suspicion) into interested or ambitious views. Candor will oblige us to admit that even such men may be actuated by upright intentions; and it cannot be doubted that much of the opposition which has made its appearance, or may hereafter make its appearance, will spring from sources, blameless at least, if not respectable–the honest errors of minds led astray by preconceived jealousies and fears. So numerous indeed and so powerful are the causes which serve to give a false bias to the judgment, that we, upon many occasions, see wise and good men on the wrong as well as on the right side of questions of the first magnitude to society. This circumstance, if duly attended to, would furnish a lesson of moderation to those who are ever so much persuaded of their being in the right in any controversy. And a further reason for caution, in this respect, might be drawn from the reflection that we are not always sure that those who advocate the truth are influenced by purer principles than their antagonists. Ambition, avarice, personal animosity, party opposition, and many other motives not more laudable than these, are apt to operate as well upon those who support as those who oppose the right side of a question. Were there not even these inducements to moderation, nothing could be more ill-judged than that intolerant spirit which has, at all times, characterized political parties. For in politics, as in religion, it is equally absurd to aim at making proselytes by fire and sword. Heresies in either can rarely be cured by persecution. And yet, however just these sentiments will be allowed to be, we have already sufficient indications that it will happen in this as in all former cases of great national discussion. A torrent of angry and malignant passions will be let loose. To judge from the conduct of the opposite parties, we shall be led to conclude that they will mutually hope to evince the justness of their opinions, and to increase the number of their converts by the loudness of their declamations and the bitterness of their invectives. An enlightened zeal for the energy and efficiency of government will be stigmatized as the offspring of a temper fond of despotic power and hostile to the principles of liberty. An over[1]scrupulous jealousy of danger to the rights of the people, which is more commonly the fault of the head than of the heart, will be represented as mere pretense and artifice, the stale bait for popularity at the expense of the public good. It will be forgotten, on the one hand, that jealousy is the usual concomitant of love, and that the noble enthusiasm of liberty is apt to be infected with a spirit of narrow and illiberal distrust. On the other hand, it will be equally forgotten that the vigor of government is essential to the security of liberty; that, in the contemplation of a sound and well-informed judgment, their interest can never be separated; and that a dangerous ambition more often lurks behind the specious mask of zeal for the rights of the people than under the forbidden appearance of zeal for the firmness and efficiency of government. History will teach us that the former has been found a much more certain road to the introduction of despotism than the latter, and that of those men who have overturned the liberties of republics, the greatest number have begun their career by paying an obsequious court to the people; commencing demagogues, and ending tyrants. In the course of the preceding observations, I have had an eye, my fellow-citizens, to putting you upon your guard against all attempts, from whatever quarter, to influence your decision in a matter of the utmost moment to your welfare, by any impressions other than those which may result from the evidence of truth. You will, no doubt, at the same time, have collected from the general scope of them, that they proceed from a source not unfriendly to the new Constitution. Yes, my countrymen, I own to you that, after having given it an attentive consideration, I am clearly of opinion it is your interest to adopt it. I am convinced that this is the safest course for your liberty, your dignity, and your happiness. I affect not reserves which I do not feel. I will not amuse you with an appearance of deliberation when I have decided. I frankly acknowledge to you my convictions, and I will freely lay before you the reasons on which they are founded. The consciousness of good intentions disdains ambiguity. I shall not, however, multiply professions on this head. My motives must remain in the depository of my own breast. My arguments will be open to all, and may be judged of by all. They shall at least be offered in a spirit which will not disgrace the cause of truth. I propose, in a series of papers, to discuss the following interesting particulars: — The utility of the UNION to your political prosperity — The insufficiency of the present Confederation to preserve that Union — The necessity of a government at least equally energetic with the one proposed, to the attainment of this object — The conformity of the proposed Constitution to the true principles of republican government — Its analogy to your own state constitution — and lastly, The additional security which its adoption will afford to the preservation of that species of government, to liberty, and to property. In the progress of this discussion I shall endeavor to give a satisfactory answer to all the objections which shall have made their appearance, that may seem to have any claim to your attention. It may perhaps be thought superfluous to offer arguments to prove the utility of the UNION, a point, no doubt, deeply engraved on the hearts of the great body of the people in every State, and one, which it may be imagined, has no adversaries. But the fact is, that we already hear it whispered in the private circles of those who oppose the new Constitution, that the thirteen States are of too great extent for any general system, and that we must of necessity resort to separate confederacies of distinct portions of the whole.1 This doctrine will, in all probability, be gradually propagated, till it has votaries enough to countenance an open avowal of it. For nothing can be more evident, to those who are able to take an enlarged view of the subject, than the alternative of an adoption of the new Constitution or a dismemberment of the Union. It will therefore be of use to begin by examining the advantages of that Union, the certain evils, and the probable dangers, to which every State will be exposed from its dissolution. This shall accordingly constitute the subject of my next address.