Båda är viktiga för ett tryggt samhälle där folket kan leva i frihet och lycka.
Man bör behandla sin nation så som man behandlar sitt egna hem.
Vill man bjuda in människor till sitt hem som vill en illa?
Vill man skapa en otrygg miljö i sitt hem?
Vill man utsätta sin familj för fara i det egna hemmet?
Så som vi hanterar vår nation kommer för eller senare påverka hur vi även hanterar våra hem och vise versa – Båda hör ihop.
Vad innebär då vikten av ett starkt gränsskydd där det finns både krav som kontroll av alla/allt, som kommer till nationen? Eller är det bättre att några kan ta skydd bakom egna murar och vakter. Där de kan ha sina egna barn på privata skolor? Vilket samhälle blir bäst att leva i för de många?
En nation är den fattiges bästa skydd
Mentaliteten ”bara jag klarar mig” är något som påskyndar förfallet i samhället och leder till slut till nationens undergång.
När Rom föll var en av anledningarna till okontrollerad invandring som bröt upp samhället och gjorde att många slutade bry sig för dess utveckling/framtid. De började allt mer att tänka på sig själva. Den metoden för att käcka en nation/en fiende går att appliceras även idag.

Lämna en kommentar